Ja, då har snart ett år gått, och jag har funderat på att göra en krönika över årets händelser. Det får dock bli efter nyår, för imorrn ska jag och mina töser fira ihop med några goda vänner till oss. <3
Gott Nytt År till Er alla! Må den bringa er mycket lycka och massor av glädje.
P&K
//K
onsdag 30 december 2009
fredag 13 november 2009
Husbygge?
Ja, då har vi kommit till vägskälet där vi på ALLVAR funderar på att bygga nytt istället för att bygga ut det lilla hus vi nu bor i. Men allt beror på OM vi får vårt nuvarnade hus sålt givetvis.
Vi har tittat på olika hustyper, och drömmen är ju ett hus med brutet tak, med mycket rymd även på ovanvåningen. Men, vi har en budget som ska hållas, och vi vill inte överstiga den, så valet har kommit att stå mellan två ekonomiskt försvarbara hustyper och tillverkare.
1. Älvsbyhus, hustyp Mimer. Vi får då inreda ovanvåningen själva. Det blir trångbott ett tag, men det går ju om man ser en ljusning på det hela. Dessutom kan vi börja där uppe med att få upp väggar och sen inreda flickornas rum först, minstingen kommer ändå att bo på bottenvåningen i rummet jämte vårt till att börja med.
2. Smålandsvillan, hustyp Blomstermåla. Samma koncept och storlek som på hus 1, det som skiljer är standarden, vad som ingår och så vidare. Vi får väl se vad vi bestämmer oss för. Så detta kanske blir en "husbyggarblogg" så småningom, vi får väl se... Är spänd och förväntansfull, men tar samtidigt inte ut något i förskott då det kanske inte alls blir av. Vi kanske inte får vårt nuvarnade hus sålt, och då är det ju bara att gilla läget.
Nu nannar minstingen och jag ska sortera, vika och stryka tvättberget Allan (STORT tvättberg m.a.o.)!
Ha en fortsatt skön novemberdag.
//K
Vi har tittat på olika hustyper, och drömmen är ju ett hus med brutet tak, med mycket rymd även på ovanvåningen. Men, vi har en budget som ska hållas, och vi vill inte överstiga den, så valet har kommit att stå mellan två ekonomiskt försvarbara hustyper och tillverkare.
1. Älvsbyhus, hustyp Mimer. Vi får då inreda ovanvåningen själva. Det blir trångbott ett tag, men det går ju om man ser en ljusning på det hela. Dessutom kan vi börja där uppe med att få upp väggar och sen inreda flickornas rum först, minstingen kommer ändå att bo på bottenvåningen i rummet jämte vårt till att börja med.
2. Smålandsvillan, hustyp Blomstermåla. Samma koncept och storlek som på hus 1, det som skiljer är standarden, vad som ingår och så vidare. Vi får väl se vad vi bestämmer oss för. Så detta kanske blir en "husbyggarblogg" så småningom, vi får väl se... Är spänd och förväntansfull, men tar samtidigt inte ut något i förskott då det kanske inte alls blir av. Vi kanske inte får vårt nuvarnade hus sålt, och då är det ju bara att gilla läget.
Nu nannar minstingen och jag ska sortera, vika och stryka tvättberget Allan (STORT tvättberg m.a.o.)!
Ha en fortsatt skön novemberdag.
//K
onsdag 28 oktober 2009
Höstlov
Japp, då var halva höstlovet avklarat. Vi har varit riktigt påhittiga, jag och flickorna måste jag säga...
I måndags var vi på biblioteket inne i stan och lånade en hel drös med böcker. När vi kom hem krattade vi löv ute i trädgården men tjusningen blev för stor för de stora töserna, så högarna "hoppades ut igen". ;) Kvällen tillbringade vi med att pyssla Halloweendekorationer. Så mysigt!
Igår var vi hemma hela dagen då Lillsnäckan var rätt så hostig på morgonen. Vi hann med att baka blåbärsmuffins och krattade dessutom tappert ihop ett par av lövhögarna ute i trädgården igen.
Idag har dagen tillbringats på Leos Lekland, vilket kanonställe! För de stora tjejerna kostar inträdet 100:- var, och jag och minstingen, som hunnit bli över sju månader nu, gick in gratis. Kolla in stället, det är helt klart att rekommendera! God och prisvärd mat har de dessutom. Dit kommer vi att åka många fler gånger! Barnen sprang oavbrutet i nästan fyra timmar, med paus för mat , kissepauser och vätskepåfyllning. Jag och Maja satt en stund i bebishagen så hon fick krypa omkring en stund, sen tröttnade hon och somnade i bärselen. De har dessutom placerat ut sköna soffor och fåtöljer lite här och var så föräldrarna kan sitta och läsa en tidning eller bara slappa medan barnen springer omkring.
Hade man haft den energin som mina stora tjejer sprang omkring med idag, jag då hade mina sista fyra kilon efter graviditeten varit ett minne blott. Men de sitter som berg!!! Har nu uteslutit de flesta kolhydrater ur min diet, men vägrar banta och gå hungrig, det gör jag bara inte! Fast, å andra sidan så är det bra mycket svårare att motionera när alla tre barnen och jag är hemma själva. Har liksom ingen avlastning alls. När jag och minstingen är hemma så kan jag ju i alla fall stoppa henne i vagnen och gå ut i skogen en runda bland vildsvin och annat myspys. ;)
Nu ska jag läsa godnattsaga för största tjejen, de två mindre har redan däckat för natten.
Ha en fortsatt skön kväll därute.
//K
I måndags var vi på biblioteket inne i stan och lånade en hel drös med böcker. När vi kom hem krattade vi löv ute i trädgården men tjusningen blev för stor för de stora töserna, så högarna "hoppades ut igen". ;) Kvällen tillbringade vi med att pyssla Halloweendekorationer. Så mysigt!
Igår var vi hemma hela dagen då Lillsnäckan var rätt så hostig på morgonen. Vi hann med att baka blåbärsmuffins och krattade dessutom tappert ihop ett par av lövhögarna ute i trädgården igen.
Idag har dagen tillbringats på Leos Lekland, vilket kanonställe! För de stora tjejerna kostar inträdet 100:- var, och jag och minstingen, som hunnit bli över sju månader nu, gick in gratis. Kolla in stället, det är helt klart att rekommendera! God och prisvärd mat har de dessutom. Dit kommer vi att åka många fler gånger! Barnen sprang oavbrutet i nästan fyra timmar, med paus för mat , kissepauser och vätskepåfyllning. Jag och Maja satt en stund i bebishagen så hon fick krypa omkring en stund, sen tröttnade hon och somnade i bärselen. De har dessutom placerat ut sköna soffor och fåtöljer lite här och var så föräldrarna kan sitta och läsa en tidning eller bara slappa medan barnen springer omkring.
Hade man haft den energin som mina stora tjejer sprang omkring med idag, jag då hade mina sista fyra kilon efter graviditeten varit ett minne blott. Men de sitter som berg!!! Har nu uteslutit de flesta kolhydrater ur min diet, men vägrar banta och gå hungrig, det gör jag bara inte! Fast, å andra sidan så är det bra mycket svårare att motionera när alla tre barnen och jag är hemma själva. Har liksom ingen avlastning alls. När jag och minstingen är hemma så kan jag ju i alla fall stoppa henne i vagnen och gå ut i skogen en runda bland vildsvin och annat myspys. ;)
Nu ska jag läsa godnattsaga för största tjejen, de två mindre har redan däckat för natten.
Ha en fortsatt skön kväll därute.
//K
torsdag 22 oktober 2009
Funderingar, funderingar...
Nu sover Lillsnäckan middag och jag passar på att "datorisera" lite.
Jag har ju startat projekt minirenovering av köket. Vi har nu målat taket, målat kaklet (som faktiskt blev riktigt bra!) och tapetserat om. Dock blev väggarna svagt ljuslila då jag skickade iväg sambon att köpa tapeterna. Men, jag måste säga till hans försvar att rullarna han kom hem med såg ut att vara vita. ;) Vi har dessutom bytt ut min pappas gamla köksmöblemang i furu mot ett antikt bord och antika stolar. De är mörkbruna och bryter fint av mot allt det vita (och nästan vita - men syrenlila). Vi har även målat alla lister och reparerat och målat murstocken kring den gamla vedspisen i köket samt runt kaminen i vardagsrummet. De var så söndereldade och gråa. Nu är de vita och superfina! Det vi har kvar är att lasera furuluckorna i en mörk nyans som matchar köksmöblerna. Jag ska nog köpa lasyren själv så har jag bara mig själv att skylla om det blir fel nyans. ;) Bilder kommer så snart allt är klart.
Jag har dock helt snöat in på att flytta. Jag skulle vilja att vi fixar i ordning huset och försöker sälja det. Jag vet att det kanske inte är det lättaste projektet och vi bor jättebra härute i skogen med tanke på hundarna, men jag skulle så vilja bo mer centralt med tanke på barnen. Minstingen är rätt så ovan vid folk och blir rädd när det kommer folk hit. Visst, det är upp till mig att åka och socialisera henne, men det är inte samma sak som att till exempel bo i ett samhälle. Dessutom skulle de stora tjejerna få kompisar att umgås med och de skulle inte vara så sysslolösa här hemma. De skulle kunna göra som jag och sambon alltid kunnat göra när vi var små, att gå ut och leka med kompisar ute på gatan eller i området. Då skulle man inte ständigt höra - jag har inget att göra. Sen skulle vi kunna flytta ut på landet igen när barnen är så pass stora att de kan ta sig hem och till aktiviteter på moppe eller liknande.
Kruxet i det hela är att övertyga sambon om att det är en bra idé fram tills det att barnen är lite större. Jag skulle vilja ha ett hus där vi har trädgård och kan ha några kullar per år utan att behöva ha valparna inne, men en källare, ett isolerat garage, ett hobbyrum eller liknande i huset hade räckt alldeles utmärkt. Visst, då skulle vi bara ha sambons tjänstehund plus kanske en tik som han går ihop med, och en rastgård ute på tomten för nödsituationer, så som svärföräldrarna har, men jag hade inte haft något mot det. Kruxet skulle ju vara rastning av sambons tjänstehund för han har en stor vilja och den viljan säger bland annat att han hatar att gå i koppel. ;)
Krux nummer två är att jag skulle vilja bosätta mig i Skåne. Alltså, inte köpa ett hus här i krokarna, utan ta barnen och sambon och flytta mycket närmare svärföräldrarna. Stort steg, jag vet, särskilt med tanke på de stora barnen och att sambon har börjat på en ny tjänst i Blekinge. Ja, ja, vi får väl se vad som händer... Vet bara att situationen här hemma inte blir bättre ju större alla tre barnen blir och jag vill ju allas vårt bästa. Blekinge är dock inte något alternativ i min bok, har tillbringat mycket tid i Blekinge och det är inte ett län som någonsin fallit mig i smak, tyvärr... Kanske gör vi bäst i att bo kvar här i alla fall.
Nehej, nu ska jag hinna med lite här hemma innan Snäckan vaknar.
Ha det gott därute.
//K
Jag har ju startat projekt minirenovering av köket. Vi har nu målat taket, målat kaklet (som faktiskt blev riktigt bra!) och tapetserat om. Dock blev väggarna svagt ljuslila då jag skickade iväg sambon att köpa tapeterna. Men, jag måste säga till hans försvar att rullarna han kom hem med såg ut att vara vita. ;) Vi har dessutom bytt ut min pappas gamla köksmöblemang i furu mot ett antikt bord och antika stolar. De är mörkbruna och bryter fint av mot allt det vita (och nästan vita - men syrenlila). Vi har även målat alla lister och reparerat och målat murstocken kring den gamla vedspisen i köket samt runt kaminen i vardagsrummet. De var så söndereldade och gråa. Nu är de vita och superfina! Det vi har kvar är att lasera furuluckorna i en mörk nyans som matchar köksmöblerna. Jag ska nog köpa lasyren själv så har jag bara mig själv att skylla om det blir fel nyans. ;) Bilder kommer så snart allt är klart.
Jag har dock helt snöat in på att flytta. Jag skulle vilja att vi fixar i ordning huset och försöker sälja det. Jag vet att det kanske inte är det lättaste projektet och vi bor jättebra härute i skogen med tanke på hundarna, men jag skulle så vilja bo mer centralt med tanke på barnen. Minstingen är rätt så ovan vid folk och blir rädd när det kommer folk hit. Visst, det är upp till mig att åka och socialisera henne, men det är inte samma sak som att till exempel bo i ett samhälle. Dessutom skulle de stora tjejerna få kompisar att umgås med och de skulle inte vara så sysslolösa här hemma. De skulle kunna göra som jag och sambon alltid kunnat göra när vi var små, att gå ut och leka med kompisar ute på gatan eller i området. Då skulle man inte ständigt höra - jag har inget att göra. Sen skulle vi kunna flytta ut på landet igen när barnen är så pass stora att de kan ta sig hem och till aktiviteter på moppe eller liknande.
Kruxet i det hela är att övertyga sambon om att det är en bra idé fram tills det att barnen är lite större. Jag skulle vilja ha ett hus där vi har trädgård och kan ha några kullar per år utan att behöva ha valparna inne, men en källare, ett isolerat garage, ett hobbyrum eller liknande i huset hade räckt alldeles utmärkt. Visst, då skulle vi bara ha sambons tjänstehund plus kanske en tik som han går ihop med, och en rastgård ute på tomten för nödsituationer, så som svärföräldrarna har, men jag hade inte haft något mot det. Kruxet skulle ju vara rastning av sambons tjänstehund för han har en stor vilja och den viljan säger bland annat att han hatar att gå i koppel. ;)
Krux nummer två är att jag skulle vilja bosätta mig i Skåne. Alltså, inte köpa ett hus här i krokarna, utan ta barnen och sambon och flytta mycket närmare svärföräldrarna. Stort steg, jag vet, särskilt med tanke på de stora barnen och att sambon har börjat på en ny tjänst i Blekinge. Ja, ja, vi får väl se vad som händer... Vet bara att situationen här hemma inte blir bättre ju större alla tre barnen blir och jag vill ju allas vårt bästa. Blekinge är dock inte något alternativ i min bok, har tillbringat mycket tid i Blekinge och det är inte ett län som någonsin fallit mig i smak, tyvärr... Kanske gör vi bäst i att bo kvar här i alla fall.
Nehej, nu ska jag hinna med lite här hemma innan Snäckan vaknar.
Ha det gott därute.
//K
onsdag 14 oktober 2009
Onsdagsblogg
Jag läser många olika bloggar, och har fått många bra tips på heminredning ur flera av dem. Aj lajk! Ska fota lite och skriva om alla förändringar som vi håller på med här hemma just nu när det hela blir klart...
Många bloggar som jag läser handlar också om det värsta som kan hända en familj, nämligen obotlig sjukdom. Många läser säkert Lotta Grays blogg, Vimmelmamman, precis som jag... Hon är ju cancerpatient och kämpar med vardagen och småbarn precis som en annan gör plus att hon behandlas för coloncancer som spridits i kroppen på henne. Ibland blir jag så deppig när jag läser hennes blogg, men oftast glad och lycklig och kramar min familj extra hårt när jag ser dem.
Deppigheten som jag känner beror inte på att jag får leda av Lottas skrivande eller sinnesstämning, utan för att jag vet hur det är att leva i utkanten av cancer. Hade jag tyckt att hennes blogg bara är tradig och trist så hade jag slutat läsa den, punkt slut.
Min pappa fick diagnosen elakartad struprörscancer och opererades för det. De fick tyvärr inte bort allt eller så upptäcktes det inte i tid, så cancern hade spritt sig till ryggrad och lungor efter ungefär ett halvår. När man upptäckte metastaserna fick han diagnosen "galopperande förlopp" av sin sjukdom och dog inom loppet av tio dagar.
Min stora sorg är att jag var nyförlöst vid tillfället och fick beskedet om hans tillstånd när jag låg på BB med min "mittenflicka" som är född 2003. Jag hann aldrig mer se min pappa, han dog innan han hade träffat sitt andra barnbarn och jag hade hunnit träffa honom igen. Det är en sorg jag för alltid kommer att få bära inom mig, och med adekvat hjälp och support kanske jag hade agerat annorlunda, vem vet?
Hur som helst, när jag läst Vimmelmammans blogg och klickat på alla hennes länkar slås jag av hur många iv som slås i spillror av den hatiska sjukdomen. Min pappa dog i cancer, min farfar dog i lungcancer och min farfars syster likaså. Jag är livrädd för att vi har en elakartad gen i släkten liknande BRCA1-genen som kvinnor, som drabbas av bröstcancer, har. Visst, farfar och hans syster var storrökare och pappa rökte också, men ändå. Rädslan för mina barns framtid finns där. Tänk om... och så kör tankeverksamheten igång. Dj-la höst och mörker! Jag tänker aldrig så dystra tankar på våren och sommaren... Hade behövt lite ombyte känner jag. Inte mycket, men en liten weekend någonstans eller nå't...
Fy, vad deppigt det här inlägget blev. Men så blir det ibland, jag måste få det ur mig och att skriva ner det hjälper.
Jag har dock mycket att glädjas åt och jag skrattar varje dag tillsammans med mina barn. Minstingens påhitt får oss fulla av skratt, och vi planerar och pratar om vad vi ska hitta på nästa gång vi ses. Så visst finns det saker att vara glad åt. Eftersom de stora tjejerna bor varannan vecka hos oss och sin pappa, så försöker vi göra något "extra-kul" varje helg som vi ses. I helgen var minstingens farmor och farfar här och vi spelade spel, tittade på IDOL ihop och bara umgicks. De är så underbara och snälla mot mina stora tjejer trots att de inte har någon biologisk koppling till dem. Flickorna gillar dem skarpt!
På höstlovet ska jag och flickorna försöka ta oss upp till huvudstaden och hälsa på lillasyster med familj. De har ju köpt hus så nu får vi plats. Då blir det ju lite miljöombyte plus lite extra-kuliga grejer när vi väl är där. :)
Nu ska jag göra natt.
Sov gott därute.
//K
Många bloggar som jag läser handlar också om det värsta som kan hända en familj, nämligen obotlig sjukdom. Många läser säkert Lotta Grays blogg, Vimmelmamman, precis som jag... Hon är ju cancerpatient och kämpar med vardagen och småbarn precis som en annan gör plus att hon behandlas för coloncancer som spridits i kroppen på henne. Ibland blir jag så deppig när jag läser hennes blogg, men oftast glad och lycklig och kramar min familj extra hårt när jag ser dem.
Deppigheten som jag känner beror inte på att jag får leda av Lottas skrivande eller sinnesstämning, utan för att jag vet hur det är att leva i utkanten av cancer. Hade jag tyckt att hennes blogg bara är tradig och trist så hade jag slutat läsa den, punkt slut.
Min pappa fick diagnosen elakartad struprörscancer och opererades för det. De fick tyvärr inte bort allt eller så upptäcktes det inte i tid, så cancern hade spritt sig till ryggrad och lungor efter ungefär ett halvår. När man upptäckte metastaserna fick han diagnosen "galopperande förlopp" av sin sjukdom och dog inom loppet av tio dagar.
Min stora sorg är att jag var nyförlöst vid tillfället och fick beskedet om hans tillstånd när jag låg på BB med min "mittenflicka" som är född 2003. Jag hann aldrig mer se min pappa, han dog innan han hade träffat sitt andra barnbarn och jag hade hunnit träffa honom igen. Det är en sorg jag för alltid kommer att få bära inom mig, och med adekvat hjälp och support kanske jag hade agerat annorlunda, vem vet?
Hur som helst, när jag läst Vimmelmammans blogg och klickat på alla hennes länkar slås jag av hur många iv som slås i spillror av den hatiska sjukdomen. Min pappa dog i cancer, min farfar dog i lungcancer och min farfars syster likaså. Jag är livrädd för att vi har en elakartad gen i släkten liknande BRCA1-genen som kvinnor, som drabbas av bröstcancer, har. Visst, farfar och hans syster var storrökare och pappa rökte också, men ändå. Rädslan för mina barns framtid finns där. Tänk om... och så kör tankeverksamheten igång. Dj-la höst och mörker! Jag tänker aldrig så dystra tankar på våren och sommaren... Hade behövt lite ombyte känner jag. Inte mycket, men en liten weekend någonstans eller nå't...
Fy, vad deppigt det här inlägget blev. Men så blir det ibland, jag måste få det ur mig och att skriva ner det hjälper.
Jag har dock mycket att glädjas åt och jag skrattar varje dag tillsammans med mina barn. Minstingens påhitt får oss fulla av skratt, och vi planerar och pratar om vad vi ska hitta på nästa gång vi ses. Så visst finns det saker att vara glad åt. Eftersom de stora tjejerna bor varannan vecka hos oss och sin pappa, så försöker vi göra något "extra-kul" varje helg som vi ses. I helgen var minstingens farmor och farfar här och vi spelade spel, tittade på IDOL ihop och bara umgicks. De är så underbara och snälla mot mina stora tjejer trots att de inte har någon biologisk koppling till dem. Flickorna gillar dem skarpt!
På höstlovet ska jag och flickorna försöka ta oss upp till huvudstaden och hälsa på lillasyster med familj. De har ju köpt hus så nu får vi plats. Då blir det ju lite miljöombyte plus lite extra-kuliga grejer när vi väl är där. :)
Nu ska jag göra natt.
Sov gott därute.
//K
måndag 5 oktober 2009
Var finns vårt drömhus?!
Eller bor vi i det redan...?
Nu i dagarna flyttar min syster och hennes familj in i sitt efterlängtade hus. Yeeiii! Är så glad för deras skull! Jag vet dessutom att det kommer att bli så fint invändigt för både syster och hennes sambo har otroligt bra smak när det gäller inredning och design.
Jag tittar ofta in på en blogg som jag hittat till via Allt för föräldrar, nämligen denna. Såå fint deras hus är och så bra smak på inredning osv. Jag vill också kunna sånt! Jag vet vad jag tycker är snyggt, vet hur jag vill ha det, men för att få till det så som jag vill ha det krävs det en hel del dineros samt hantverkare. Kanske är det dags att byta ut vårat lilla hus i skogen mot ett annat? Vi får ju inte plats som det är nu, så i så fall blir det att bygga ut. Sen skulle jag vilja göra så mycket utvändigt med, men jag får liksom inte tummen ur innan jag vet om vi ska bygga ut eller inte... Eller så gör man som sambon sagt, tar lite i taget, Rom byggdes ju inte på en dag. Men jag är så otålig när jag väl fått för mig att göra något. Kanske man skulle ta och överraska sambon med att måla taket i köket plus tapetsera om. Jag är ju händig, gillar handarbeten, är inte helt efterbliven med en pensel osv. Hmm, nu har jag nog fått en idé...!
Det mest akuta är att få i ordning köket, som jag i dagsläget avskyr! Vi har blommig tapet, aprikosaktig kakel på väggarna och fula furufärgade luckor till det plus en bänkskiva som ska företälla bokfärgad, men den är i någon sorts fusk-laminat! Blääää! Tilläggas bör att köket och hallen ser ut som när vi flyttade in för 1,5 år sedan för vi har ju haft planer på att bygga ut och då ska köket flyttas och hallen göras om helt. Jag är helt inne på ett vitt lantkök, men smabon vill ha något träfärgat igen, typ ek eller liknande. Men titta på dessa bilder, visst är det fint med vitt lantkök?
På den andra bilden diggar jag själva köket men tycker att färgen på innertaket förstör helheten.
Ja, ja, jag ska inte klaga, så mycket som vi gjort sedan vi köpt huset! Vi har målat om, flyttat en vägg, byggt ett helt nytt badrum osv. Så nog har huset fått sig en ansiktslyftning ändå. Ska se om jag inte kan vaska fram lite före- och efterbilder nu när jag fastnat för temat hem och inredning.
Nu vaknar snart Snäckan, och vi ska in till stan och bli lite inspirerade i olika butiker.
Ha en fortsatt underbar dag!
//K
Nu i dagarna flyttar min syster och hennes familj in i sitt efterlängtade hus. Yeeiii! Är så glad för deras skull! Jag vet dessutom att det kommer att bli så fint invändigt för både syster och hennes sambo har otroligt bra smak när det gäller inredning och design.
Jag tittar ofta in på en blogg som jag hittat till via Allt för föräldrar, nämligen denna. Såå fint deras hus är och så bra smak på inredning osv. Jag vill också kunna sånt! Jag vet vad jag tycker är snyggt, vet hur jag vill ha det, men för att få till det så som jag vill ha det krävs det en hel del dineros samt hantverkare. Kanske är det dags att byta ut vårat lilla hus i skogen mot ett annat? Vi får ju inte plats som det är nu, så i så fall blir det att bygga ut. Sen skulle jag vilja göra så mycket utvändigt med, men jag får liksom inte tummen ur innan jag vet om vi ska bygga ut eller inte... Eller så gör man som sambon sagt, tar lite i taget, Rom byggdes ju inte på en dag. Men jag är så otålig när jag väl fått för mig att göra något. Kanske man skulle ta och överraska sambon med att måla taket i köket plus tapetsera om. Jag är ju händig, gillar handarbeten, är inte helt efterbliven med en pensel osv. Hmm, nu har jag nog fått en idé...!
Det mest akuta är att få i ordning köket, som jag i dagsläget avskyr! Vi har blommig tapet, aprikosaktig kakel på väggarna och fula furufärgade luckor till det plus en bänkskiva som ska företälla bokfärgad, men den är i någon sorts fusk-laminat! Blääää! Tilläggas bör att köket och hallen ser ut som när vi flyttade in för 1,5 år sedan för vi har ju haft planer på att bygga ut och då ska köket flyttas och hallen göras om helt. Jag är helt inne på ett vitt lantkök, men smabon vill ha något träfärgat igen, typ ek eller liknande. Men titta på dessa bilder, visst är det fint med vitt lantkök?
På den andra bilden diggar jag själva köket men tycker att färgen på innertaket förstör helheten.
Ja, ja, jag ska inte klaga, så mycket som vi gjort sedan vi köpt huset! Vi har målat om, flyttat en vägg, byggt ett helt nytt badrum osv. Så nog har huset fått sig en ansiktslyftning ändå. Ska se om jag inte kan vaska fram lite före- och efterbilder nu när jag fastnat för temat hem och inredning.
Nu vaknar snart Snäckan, och vi ska in till stan och bli lite inspirerade i olika butiker.
Ha en fortsatt underbar dag!
//K
onsdag 23 september 2009
Tjejdag
Idag har varit en sån där dag som man behöver utan att man tänker på det...
Jag och Snäckan träffade A, en vän som jag inte umgås så jättemycket med, men som jag har så lätt för att prata med när vi väl träffas. Hon bor i en annan stad och har ett fullspäckat schema, och att få våra scheman att synka är inte alltid det lättaste.
Idag träffades vi dock. Vi körde halva sträckan var och landade i Kosta, på Outleten där. Vi gick och shoppade lite var för sig till att börja med, jag hittade en ny höstmössa åt Snäckan, samt en klänning och en body, alla från P.O.P.
Sen träffade vi A, käkade en bit mat och pratade oavbrutet i två och en halv timme. Att få "tömma" lite är så viktigt, även om det bara är om vardagliga småsaker. Det är så skönt för vi är på samma våglängd när det gäller en massa saker, och vi har samma värderingar. Dessutom har vi samma smak när det gäller kläder och heminredning. Vi hittade en varsin supersnygg parkas från P.O.P. Likadana i och för sig, men så ofta träffas vi inte att det är ett problem. När vi kom till kassan så säger kassörskan: "ja, de här jackorna är så bra, man kan inte tro att det är mammakläder egentligen." Nej, det ser inte ut som mammakläder, de sitter hur bra som helst och är funktionsdugliga i vatten- och vindtätt material dessutom. Skit i det, vi köper dem. De kostar egentligen 1 795:- men på outleten kostar de endast 495:- Ett riktigt fynd med andra ord!
Fast här på bilden från POP:s hemsida ser man att även en gravid kan ha jackan. Fast våra är grön/gråa i färgen och sitter definitivt inte så.
Sen var vi och tittade på glas, det är ju ett måste när man i hjärtat av Glasriket. ;) Hittade de här underbara glasen från Iittala. Tur att jag inte hade mer pengar med mig, för då hade jag kommit hem med sådana med. Det är dock definitivt en serie som jag ska önska mig när jag fyller år, till jul osv. Helt underbara glas!
Efter shoppingen åkte vi ut till flygrakan utanför Kosta och rastade hundarna. Jag hade Aron med mig, för miljöträningens skull och han fick umgås med A:s hund, som är jättegó mot andra hundar även om hon är tjurig mot folk. Vi hann dessutom med att köra ett uppletande med hennes hund och en första övning i uppletande med Aron. Det gick bra, han kopplade på näsan direkt. Ville inte lämna mig först, men vågade sig sen ut i terrängen. Att få föremålet lockade mer än att sitta kvar hos matte. :) Dutti killeman! Han fick tre likadana övningar och sen var vi nöjda för dagen.
Jag och Snäckan styrde kosan hemåt och landade hemma strax efter tre. Kvällen har vi tillbringat med att pyssla lite här hemma. Hon håller förresten på att lära sig krypa. Hon står på alla fyra och svajar fram och tillbaka, och idag tog knäna de första stapplande rörelserna framåt. Hon såg så nöjd ut! :) Min lilla groda börjar bli stor!
Det blev förresten inget med lillasysters förra hus, men de har köpt ett annat hus i samma område. Jag är så glad för deras skull. Stor cyber-kram till henne och familjen uppe i huvudstaden.
Nu ska jag sätta mig och slappa framför TV:n innan ögonen går helt i kors.
Ha en skön kväll därute.
//K
Jag och Snäckan träffade A, en vän som jag inte umgås så jättemycket med, men som jag har så lätt för att prata med när vi väl träffas. Hon bor i en annan stad och har ett fullspäckat schema, och att få våra scheman att synka är inte alltid det lättaste.
Idag träffades vi dock. Vi körde halva sträckan var och landade i Kosta, på Outleten där. Vi gick och shoppade lite var för sig till att börja med, jag hittade en ny höstmössa åt Snäckan, samt en klänning och en body, alla från P.O.P.
Sen träffade vi A, käkade en bit mat och pratade oavbrutet i två och en halv timme. Att få "tömma" lite är så viktigt, även om det bara är om vardagliga småsaker. Det är så skönt för vi är på samma våglängd när det gäller en massa saker, och vi har samma värderingar. Dessutom har vi samma smak när det gäller kläder och heminredning. Vi hittade en varsin supersnygg parkas från P.O.P. Likadana i och för sig, men så ofta träffas vi inte att det är ett problem. När vi kom till kassan så säger kassörskan: "ja, de här jackorna är så bra, man kan inte tro att det är mammakläder egentligen." Nej, det ser inte ut som mammakläder, de sitter hur bra som helst och är funktionsdugliga i vatten- och vindtätt material dessutom. Skit i det, vi köper dem. De kostar egentligen 1 795:- men på outleten kostar de endast 495:- Ett riktigt fynd med andra ord!
Fast här på bilden från POP:s hemsida ser man att även en gravid kan ha jackan. Fast våra är grön/gråa i färgen och sitter definitivt inte så.
Sen var vi och tittade på glas, det är ju ett måste när man i hjärtat av Glasriket. ;) Hittade de här underbara glasen från Iittala. Tur att jag inte hade mer pengar med mig, för då hade jag kommit hem med sådana med. Det är dock definitivt en serie som jag ska önska mig när jag fyller år, till jul osv. Helt underbara glas!
Efter shoppingen åkte vi ut till flygrakan utanför Kosta och rastade hundarna. Jag hade Aron med mig, för miljöträningens skull och han fick umgås med A:s hund, som är jättegó mot andra hundar även om hon är tjurig mot folk. Vi hann dessutom med att köra ett uppletande med hennes hund och en första övning i uppletande med Aron. Det gick bra, han kopplade på näsan direkt. Ville inte lämna mig först, men vågade sig sen ut i terrängen. Att få föremålet lockade mer än att sitta kvar hos matte. :) Dutti killeman! Han fick tre likadana övningar och sen var vi nöjda för dagen.
Jag och Snäckan styrde kosan hemåt och landade hemma strax efter tre. Kvällen har vi tillbringat med att pyssla lite här hemma. Hon håller förresten på att lära sig krypa. Hon står på alla fyra och svajar fram och tillbaka, och idag tog knäna de första stapplande rörelserna framåt. Hon såg så nöjd ut! :) Min lilla groda börjar bli stor!
Det blev förresten inget med lillasysters förra hus, men de har köpt ett annat hus i samma område. Jag är så glad för deras skull. Stor cyber-kram till henne och familjen uppe i huvudstaden.
Nu ska jag sätta mig och slappa framför TV:n innan ögonen går helt i kors.
Ha en skön kväll därute.
//K
tisdag 22 september 2009
Vardagsglädje
Jag läser en del olika bloggar trots att de får mig att bli rädd och ibland ledsen. Varför? För de handlar om människoöden som berör mig. Varje gång jag har läst dem, blir jag ledsen och melankolisk ett tag, sen tackar jag min vem-det-nu-är för att mina barn, jag och min sambo har hälsan i behåll. När jag har läst klart, går jag och tittar på min sovande dotter, smeker hennes lena kind med hjärtat svällande av kärlek och tackar för varje dag vi får vara friska.
När jag haft min melankoliska stund så fixar jag med hemmabestyr, väntar på att Snäckan ska vakna och sen är det dags att hämta de stora tjejerna från skolbussen. Låter det tråkigt? Så må vara då, men vi är friska, har varandra och ett behagligt vardagstempo. Det är värt otroligt mycket!
Mellandottern som är sex år, har börjat i förskoleklassen och får därför åka skolbuss tillsammans med sin storasyster. Hon ser så stolt ut när han tar sin ryggsäck i ena handen och busskortet i andra och så kliver hon leende på bussen och vinkar till mig och säger att "vi ses i eftejmiddag". (Hon har lite svårt att uttala R, så det blir gärna ett J-ljud istället.) Varje gång så förundras jag över hur fort de växer. Mitt lilltroll är inte längre ett troll, som hon själv påpekat många gånger, hon är en förskoleklass-tjej.
Nu ska jag stryka lite kläder innan Snäckan vaknar.
Ha en skön dag ute i höstrusket. Jag tänker njuta av den.
//K
När jag haft min melankoliska stund så fixar jag med hemmabestyr, väntar på att Snäckan ska vakna och sen är det dags att hämta de stora tjejerna från skolbussen. Låter det tråkigt? Så må vara då, men vi är friska, har varandra och ett behagligt vardagstempo. Det är värt otroligt mycket!
Mellandottern som är sex år, har börjat i förskoleklassen och får därför åka skolbuss tillsammans med sin storasyster. Hon ser så stolt ut när han tar sin ryggsäck i ena handen och busskortet i andra och så kliver hon leende på bussen och vinkar till mig och säger att "vi ses i eftejmiddag". (Hon har lite svårt att uttala R, så det blir gärna ett J-ljud istället.) Varje gång så förundras jag över hur fort de växer. Mitt lilltroll är inte längre ett troll, som hon själv påpekat många gånger, hon är en förskoleklass-tjej.
Nu ska jag stryka lite kläder innan Snäckan vaknar.
Ha en skön dag ute i höstrusket. Jag tänker njuta av den.
//K
söndag 20 september 2009
Varför blogga?
Jag läser troget Vimmelmammans blogg, och en del av de tankar som hon har med sin blogg har jag med. Jag bloggar för att få ner en del tankar och händelser i skrift. Men, jag måste medge att oftast är det som terapi. Jag skriver inte i ord hur jag mår, men känner jag mig glad, blir det en glad blogg och känner jag mig sorgsen, ja då brukar bloggen färgas av det humöret med.
Barnens stora och små händelser skriver jag i en varsin bok till dem, även om det är sporadiskt. Det ska vara som ett minne från mig till mina döttrar, och jag hoppas att mina barn vet hur mycket jag älskar dem.
Nu har Snäckan blivit genomförkyld. Hon har fått två tänder i underkäken och hon saglar (det är Skånska och betyder dreglar) rätt mycket på grund av dem. Nu när hon är genomförkyld kan hon inte ha sin favoritpryl i munnen, nämligen nappen. Vad blir konsekvenserna av detta? Jo, hon gråter och skriker hejdlöst. Stackars älskling. :(
Stora tjejerna är hos sin pappa den här veckan, och jag måste medge att när vardagen nu satt igång igen så saknar jag dem och kommer av mig i morgonbestyr och liknande. Fast det är rätt skönt för Snäckan att slippa kuskas fram och tillbaka efter bestämda tider. Vi kan planera dagens efter hennes mat-och-sov-klocka.
Vi var på stort 40/45-årsparty igår kväll och jag måste nog börja miljöträna Snäckan. Hon grät så fort en främmande människa kom för nära, hon blev superledsen och rädd. Så, nu i veckan ska vi ut på babycaféet som vi varit på ett par gånger tidigare. Jag har medvetet hållit oss borta från folksamlingar pga rädsla för att bli sjuka. Nu blir det andra bullar dock, ut i vimlet, fast med måtta... ;)
Och graviditetskilona de rasar vidare... :) Nu har jag bara fyra kilo kvar tills jag är nere i samma vikt som när jag blev gravid. Sen är det ytterligare två kilo ner till idealvikten, och jag SKA dit! Jag cyklar/promenerar varje dag, och det ger resultat. Jag äter inte heller något godis, men unnar mig god mat för övrigt. Märkligt att det ska vara så svårt att bli av med 22 kilo, det var ju en baggis att lägga på sig dem.
Nu ska jag ta en skön, välbehövlig dusch innan det är dags för sängen.
God natt därute.
//K
Barnens stora och små händelser skriver jag i en varsin bok till dem, även om det är sporadiskt. Det ska vara som ett minne från mig till mina döttrar, och jag hoppas att mina barn vet hur mycket jag älskar dem.
Nu har Snäckan blivit genomförkyld. Hon har fått två tänder i underkäken och hon saglar (det är Skånska och betyder dreglar) rätt mycket på grund av dem. Nu när hon är genomförkyld kan hon inte ha sin favoritpryl i munnen, nämligen nappen. Vad blir konsekvenserna av detta? Jo, hon gråter och skriker hejdlöst. Stackars älskling. :(
Stora tjejerna är hos sin pappa den här veckan, och jag måste medge att när vardagen nu satt igång igen så saknar jag dem och kommer av mig i morgonbestyr och liknande. Fast det är rätt skönt för Snäckan att slippa kuskas fram och tillbaka efter bestämda tider. Vi kan planera dagens efter hennes mat-och-sov-klocka.
Vi var på stort 40/45-årsparty igår kväll och jag måste nog börja miljöträna Snäckan. Hon grät så fort en främmande människa kom för nära, hon blev superledsen och rädd. Så, nu i veckan ska vi ut på babycaféet som vi varit på ett par gånger tidigare. Jag har medvetet hållit oss borta från folksamlingar pga rädsla för att bli sjuka. Nu blir det andra bullar dock, ut i vimlet, fast med måtta... ;)
Och graviditetskilona de rasar vidare... :) Nu har jag bara fyra kilo kvar tills jag är nere i samma vikt som när jag blev gravid. Sen är det ytterligare två kilo ner till idealvikten, och jag SKA dit! Jag cyklar/promenerar varje dag, och det ger resultat. Jag äter inte heller något godis, men unnar mig god mat för övrigt. Märkligt att det ska vara så svårt att bli av med 22 kilo, det var ju en baggis att lägga på sig dem.
Nu ska jag ta en skön, välbehövlig dusch innan det är dags för sängen.
God natt därute.
//K
måndag 14 september 2009
Film
Ja, det finns filmer som jag sett många gånger men som fortfarande berör mig.
Satt och tittade på Notting Hill igår kväll, och det är just en sådan film. Det är inte så att jag gråter till den, men den sätter igång tankeverksamheten kring en massa olika saker som hänt i mitt liv. Det är som att ha terapi med sig själv. Och det är en bra sak. I brist på personer att prata med så har jag en inre monolog med mig själv. Det är toppen! Det finns så många saker i den filmen som jag tycker är bra, en TOPPENFILM helt enkelt!
Stora tjejerna är skjutsade till skolbussen, sambon ligger och sover efter ett nattpass och lillsnäckan sover också, så jag ska passa på och lägga mig på sofflocket ett tag innan jag ska ta tag i dagens bestyr.
Må så gott därute.
//K
Satt och tittade på Notting Hill igår kväll, och det är just en sådan film. Det är inte så att jag gråter till den, men den sätter igång tankeverksamheten kring en massa olika saker som hänt i mitt liv. Det är som att ha terapi med sig själv. Och det är en bra sak. I brist på personer att prata med så har jag en inre monolog med mig själv. Det är toppen! Det finns så många saker i den filmen som jag tycker är bra, en TOPPENFILM helt enkelt!
Stora tjejerna är skjutsade till skolbussen, sambon ligger och sover efter ett nattpass och lillsnäckan sover också, så jag ska passa på och lägga mig på sofflocket ett tag innan jag ska ta tag i dagens bestyr.
Må så gott därute.
//K
fredag 4 september 2009
Fredag igen!
Ja, veckorna de rusar förbi. Vissa dagar är lugnare än andra, så nu hinner jag blogga två dagar i följd! :)
Det blev inget med huset för systra-mi. Tråkigt! Det verkar otroligt att hus efter hus i Stockholmstrakten går för helt sanslösa summor. Är folk så kapitalstarka eller är de belånade upp över öronen? Eller har jag och sambon en helt vansinnigt snål inställning? Vi är ju inte högavlönade precis, men som lärare värderar jag mina lov högre än ett högavlönat, stressigt jobb. Visst kan det vara hektiskt periodvis när betygen ska sättas osv. men mina barn är alltid lediga tio veckor på somrarna, har höstlov, jullov, påsklov och vinterlov. Det är viktigt för MIG.
Lillsnäckan har sovit dåligt de senaste dagarna. Hon har fått sin första tand och har varit rätt grinig och allmänt ur gängorna. Igår fick jag inte mycket gjort under dagen då hon ville vara hos mamma i princip hela tiden. Idag har hon redan sovit i lite mer än en och en halv timme, hoppas att ho håller på att återgå till sina rutiner igen. Det smärtar en när man inte kan hjälpa mer än att trösta.
Nu håller lillsnäckan på att vakna, så nu ska vi ut och gå en långpromenad i det höstiga vädret.
Ha en fortsatt underbar dag därute.
//K
Det blev inget med huset för systra-mi. Tråkigt! Det verkar otroligt att hus efter hus i Stockholmstrakten går för helt sanslösa summor. Är folk så kapitalstarka eller är de belånade upp över öronen? Eller har jag och sambon en helt vansinnigt snål inställning? Vi är ju inte högavlönade precis, men som lärare värderar jag mina lov högre än ett högavlönat, stressigt jobb. Visst kan det vara hektiskt periodvis när betygen ska sättas osv. men mina barn är alltid lediga tio veckor på somrarna, har höstlov, jullov, påsklov och vinterlov. Det är viktigt för MIG.
Lillsnäckan har sovit dåligt de senaste dagarna. Hon har fått sin första tand och har varit rätt grinig och allmänt ur gängorna. Igår fick jag inte mycket gjort under dagen då hon ville vara hos mamma i princip hela tiden. Idag har hon redan sovit i lite mer än en och en halv timme, hoppas att ho håller på att återgå till sina rutiner igen. Det smärtar en när man inte kan hjälpa mer än att trösta.
Nu håller lillsnäckan på att vakna, så nu ska vi ut och gå en långpromenad i det höstiga vädret.
Ha en fortsatt underbar dag därute.
//K
torsdag 3 september 2009
Ekorrhjulet snurrar återigen...
Nu är det slut på slöa morgnar och ta dagen som den kommer; vardagen med skola och jobb har återigen startat. Det är helt okej känns det som. Sambon har ett jobb som han trivs bra med (trots att han måste köra 7 mil enkel resa), barnen trivs i skolan och jag och minstingen (Snäckan) kör vardagsracet här hemma.
Hur ser en dag ut för en hemma-mamma? Har en bekant som gjort en fotoblogg på sin dag. Så himla kul att se. Ska norpa idén och göra likadant, dock inte idag, då morgonbestyren redan klarats av utan foto-dokumentation.
Min syster och hennes familj letar ju hus. De har smått panik då de sålt sin lägenhet vid Odenplan och bor i en bekants lägenhet tills han kommer hem från en utlandsvistelse. Tror att han kommer hem den 15 september och de har fortfarande inte köpt något hus! Nu är de dock med och budar på ett jättefint hus i Saltsjö-Boo. Jag håller tummarna! Det vore en perfekt födelsedagspresent för henne, då hon fyller år idag.
Får de huset, så kommer jag och barnen åka upp till Stockholm betydligt oftare. Det är ju lite meckigt att klämma in sig i en tvåa med tre barn och två vuxna när det redan bor tre personer i lägenheten. Sen är inte Karlbergsvägen den roligaste att hitta parkering på...
Så här fint är huset som de budar på.
Nehej, nu ska jag och Snäckan ta och käka lite, sen är det tvättning och städa tvättstugan som gäller innan de stora flickorna ska hämtas från bussen.
Vi har nog förresten bestämt oss för att bo kvar i vårt lilla hus och bygga ut det så småningom. Känns bra, även om det är mycket körande. Fördelarna överväger nackdelarna, och vi har insett att vi alltid kommer att få köra och lämna och hämta barnen från sina aktiviteter och kompisar.
Over and out.
//K
Hur ser en dag ut för en hemma-mamma? Har en bekant som gjort en fotoblogg på sin dag. Så himla kul att se. Ska norpa idén och göra likadant, dock inte idag, då morgonbestyren redan klarats av utan foto-dokumentation.
Min syster och hennes familj letar ju hus. De har smått panik då de sålt sin lägenhet vid Odenplan och bor i en bekants lägenhet tills han kommer hem från en utlandsvistelse. Tror att han kommer hem den 15 september och de har fortfarande inte köpt något hus! Nu är de dock med och budar på ett jättefint hus i Saltsjö-Boo. Jag håller tummarna! Det vore en perfekt födelsedagspresent för henne, då hon fyller år idag.
Får de huset, så kommer jag och barnen åka upp till Stockholm betydligt oftare. Det är ju lite meckigt att klämma in sig i en tvåa med tre barn och två vuxna när det redan bor tre personer i lägenheten. Sen är inte Karlbergsvägen den roligaste att hitta parkering på...
Så här fint är huset som de budar på.
Nehej, nu ska jag och Snäckan ta och käka lite, sen är det tvättning och städa tvättstugan som gäller innan de stora flickorna ska hämtas från bussen.
Vi har nog förresten bestämt oss för att bo kvar i vårt lilla hus och bygga ut det så småningom. Känns bra, även om det är mycket körande. Fördelarna överväger nackdelarna, och vi har insett att vi alltid kommer att få köra och lämna och hämta barnen från sina aktiviteter och kompisar.
Over and out.
//K
onsdag 19 augusti 2009
Bröllop eller vigsel... det är frågan.
Ja, för mig är ett bröllop en större tillställning där man har gäster, mat, dans och hela baletten. Sen behöver ceremonin inte vara utförd i kyrkan, utan kan ske i en trädgård, på en strand osv.
En vigsel däremot är en akt där parterna blir äkta makar på borgerligt sätt utan själva festligheterna som hör ett bröllop till.
När man har barn vill man ha garantier på vem som tar hand om barnen om det händer den andra något. I vårt fall skulle mina två största flickor få bo hos sin pappa och hans nya fru och minstingen med sin pappa. Men, jag tänker ju som alla andra, det händer inte oss något, så vi har inget att bekymra oss om... Nu låter det som om jag bara ser till det praktiska och juridiska, så är inte fallet. Jag vill gärna gifta mig med min sambo. Det jag däremot inte vill, är att ha ett bröllop, jag har helt enkelt inget behov av att alla våra nära och kära ska se oss bli man och hustru.
Jag har ett par vänner som åkte med sin son upp till toppen av ett berg i Abisko (minns inte namnet på toppen), såg ut över Lapporten och lovade varandra evig trohet iklädda sina friluftskläder. De hade sin son i en bärsele på ryggen, så han fick också vara med. Det passar dem perfekt, men det är lite för "far out there" för min smak.
Jag skulle vilja ha en liten ceremoni på stranden nere i Skåne någonstans och sen käka god mat och så vidare i kretsen av våra närmaste. Men, en brudklänning vill jag ha, och den ska vara vit, även om jag varit gift en gång innan. En annan idé, och den som sambon är mest förtjust i, är att gifta sig på en sandstrand nere i ett exotiskt land som Mauritius till exempel. båda förslagen tål att tänkas på.
Har tittat på några modeller och tycker dessa är fina:
Sen är frågan, gifta sig här
eller här
Tiden får utvisa hur det blir, om det blir.
Nu ska jag ta hand om minstingen, hon fick sin andra omgång vaccinationer idag, så hon är lite hängig.
Tack och god natt.
/K
En vigsel däremot är en akt där parterna blir äkta makar på borgerligt sätt utan själva festligheterna som hör ett bröllop till.
När man har barn vill man ha garantier på vem som tar hand om barnen om det händer den andra något. I vårt fall skulle mina två största flickor få bo hos sin pappa och hans nya fru och minstingen med sin pappa. Men, jag tänker ju som alla andra, det händer inte oss något, så vi har inget att bekymra oss om... Nu låter det som om jag bara ser till det praktiska och juridiska, så är inte fallet. Jag vill gärna gifta mig med min sambo. Det jag däremot inte vill, är att ha ett bröllop, jag har helt enkelt inget behov av att alla våra nära och kära ska se oss bli man och hustru.
Jag har ett par vänner som åkte med sin son upp till toppen av ett berg i Abisko (minns inte namnet på toppen), såg ut över Lapporten och lovade varandra evig trohet iklädda sina friluftskläder. De hade sin son i en bärsele på ryggen, så han fick också vara med. Det passar dem perfekt, men det är lite för "far out there" för min smak.
Jag skulle vilja ha en liten ceremoni på stranden nere i Skåne någonstans och sen käka god mat och så vidare i kretsen av våra närmaste. Men, en brudklänning vill jag ha, och den ska vara vit, även om jag varit gift en gång innan. En annan idé, och den som sambon är mest förtjust i, är att gifta sig på en sandstrand nere i ett exotiskt land som Mauritius till exempel. båda förslagen tål att tänkas på.
Har tittat på några modeller och tycker dessa är fina:
Sen är frågan, gifta sig här
eller här
Tiden får utvisa hur det blir, om det blir.
Nu ska jag ta hand om minstingen, hon fick sin andra omgång vaccinationer idag, så hon är lite hängig.
Tack och god natt.
/K
måndag 17 augusti 2009
Dessa underbara ungar!
Ja, det är inte utan att man förundras över dessa underbara små liv. Så perfekta, så ljuvliga och så underbara! Nu håller minstingen på att utvecklas i rask takt. Hon är fem månader gammal och har fått en egen dygnsrytm, och med det menar jag mat-, sov- och aktivitetsperioder. Hon kan rulla som bara den, hon sitter med stöd och äter tre mål mat förutom bröstmjölken. Hon är en liten individ med egenheter precis som de stora tjejerna har. Det är helt underbart att se.
Sen har vi de stora tjejerna som är åtta komma fem och sex år gamla. Jag förundras varje vecka som de bor hos oss över hur mycket de kan och hur mycket information de kan suga i sig. De frågar om allt möjligt och vi har ofta väldigt givande och intressanta diskussioner.
Ja, ja, det låter som om allt är bara lull-lull och sammetslent här hemma, men så är inte fallet. Vi bråkar och blir förbannade på varann precis som vilken familj som helst, men när de stora flickorna kommer hit har man laddat batterierna och saknat dem så mycket att man har en inkörsperiod då man har väldigt lång stubin. Det sade en väninna till mig som var på besök i helgen; ”vad du är pedagogisk och påhittig med dina barn”. Jo, men man hinner snappa upp en massa idéer under veckan som de är hos sin pappa och man orkar vara pedagogisk och diplomatisk när man har saknat dem i veckas tid.
Medan vi njuter i fulla drag av våra underbara ungar fick vi ett fruktansvärt besked som drabbat grannen. Han och hans tjej väntade sitt första gemensamma barn. Hon har en son sedan innan, men för honom var det första egna. Vi var och fiskade kräftor ihop för lite drygt en vecka sedan och jag tyckte att hon var rätt liten om magen för att vara omföderska i nittonde veckan. De hade varit på ultraljud för ett par dagar sedan och då visade det sig att fostret dörr i trettonde veckan, alltså för mer än sex veckor sedan! Är det inte farligt för mamman? Borde inte ho ha blivit infekterad eller något? Någon som vet? Hur som helst, så tråkigt, jag lider med dem.
Själv kämpar jag med graviditetskilona. Måste medge att jag varit rätt slapp hittills med att försöka gå av dem, men nu har jag fått upp motivationen. Jag gick upp 22 kilo med minstingen, och har fortfarande sex kilo kvar att gå ner. Då ligger jag på
Vi bor rätt långt ute i skogen, i ett litet hus. Nu när vi är en till så är huset för litet och vi har kommit till ett vägskäl där vi ska bestämma om vi ska bo kvar eller bygga ut. Vi står och velar för vi trivs otroligt bra här, det är lugnt och skönt och gott om plats för barnen och hundarna att röra sig på. Nackdelen är att barnen inte har en enda kompis närmare än fem kilometer. Till dagis, fritids och skola är det en mil och eftersom vi bor precis på andra sidan om kommungränsen så får vi inte ens skolskjuts ända fram. Det suger fett som ungdomarna idag säger. Fördelarna är att vi inte behöver baxa iväg oss så fort vi ska göra något med hundarna, utan har alla tänkbara möjligheter precis runt husknuten. Just nu skjutsar vi dock alldeles för galet mycket, men barnens aktiviteter måste få ta sin beskärda del.
Nu ska här monteras ihop en byrå från IKEA, får inte plats med alla kläder i sovrummet längre utan att de staplas på hög uppe på förvaringsmöblerna.
Hejs svejs.
/K
söndag 14 juni 2009
Man lär så länge man lever
Ja, jag är lärare, så om jag inte vet vad något betyder, om jag är intresserad av att veta mer om något ja då tar jag hjälp av NE eller så Googlar jag det.
Vad är det då som fångat mitt intresse nu? Jo, jag är urkass på fotboll, och det är ett av sambons stora intressen (för att inte tala om svärmor och svärfar). Ikväll är det Spanien mot Nya Zeeland i Confederations Cup på TV, och vad är då Confederations Cup? Det har jag nu Googlat och fått reda på att det är en turnering som kallas för Lilla VM, för den spelas året innan VM. Deltagande landslag kvalificerar sig i regel som mästare på sin kontinent. Direktkvalificerade är regerande världsmästare och turneringens värdnation, i år är det alltså Italien (regerande världsmästare) och Sydafrika (värdnation).
Vad är det då som fångat mitt intresse nu? Jo, jag är urkass på fotboll, och det är ett av sambons stora intressen (för att inte tala om svärmor och svärfar). Ikväll är det Spanien mot Nya Zeeland i Confederations Cup på TV, och vad är då Confederations Cup? Det har jag nu Googlat och fått reda på att det är en turnering som kallas för Lilla VM, för den spelas året innan VM. Deltagande landslag kvalificerar sig i regel som mästare på sin kontinent. Direktkvalificerade är regerande världsmästare och turneringens värdnation, i år är det alltså Italien (regerande världsmästare) och Sydafrika (värdnation).
Som sagt, man lär så länge man lever.
Annars är planeringen i full fart för minstingens dop. Hon blir tre månader nästa vecka, och det mesta är klart inför hennes dop om två veckor. Innan dess ska midsommar avnjutas i godas vänners lag. Skojsigt!
Nu ska jag försöka vila en stund innan lillan vaknar och vill ha sitt kvällsmål.
Sköt om er.
//K
Annars är planeringen i full fart för minstingens dop. Hon blir tre månader nästa vecka, och det mesta är klart inför hennes dop om två veckor. Innan dess ska midsommar avnjutas i godas vänners lag. Skojsigt!
Nu ska jag försöka vila en stund innan lillan vaknar och vill ha sitt kvällsmål.
Sköt om er.
//K
lördag 2 maj 2009
En förebild för alla föräldrar
Detta är en sann historia. Ha gärna näsdukar till hands för den är tårdrypande. ♥
Innan du ser videon, läs då denna text nedan:
En dag frågar en son sin far: "Pappa, springer du en maraton med mig?"
Pappan svarar: "ja" och de springer sin första maraton tillsammans.
En annan dag frågar sonen sin far igen: "Pappa, springer du en maraton till med mig?" och pappan svarar igen "ja, min son".
En dag frågar sonen sin far: "Pappa, vill du göra Ironman tillsammans med mig?" (4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning)
Och pappan svarar igen "Ja"...
Och här kommer videon till denna historia: http://www.youtube.com/watch?v=VJMbk9dtpdY
Vi har tillbringat valborg och början av maj tillsammans med familjen och våra vänner och haft det underbart. En längre redogörelse kommer...
Ha en fortsatt underbar kväll.
/K
Innan du ser videon, läs då denna text nedan:
En dag frågar en son sin far: "Pappa, springer du en maraton med mig?"
Pappan svarar: "ja" och de springer sin första maraton tillsammans.
En annan dag frågar sonen sin far igen: "Pappa, springer du en maraton till med mig?" och pappan svarar igen "ja, min son".
En dag frågar sonen sin far: "Pappa, vill du göra Ironman tillsammans med mig?" (4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning)
Och pappan svarar igen "Ja"...
Och här kommer videon till denna historia: http://www.youtube.com/watch?v=VJMbk9dtpdY
Vi har tillbringat valborg och början av maj tillsammans med familjen och våra vänner och haft det underbart. En längre redogörelse kommer...
Ha en fortsatt underbar kväll.
/K
onsdag 29 april 2009
Världens bästa varuhus stavas IKEA
Japp, jag är så glad över att vi fått IKEA till Kalmar! :)
Jag och sambon har ju brukshundar som ett av våra gemensamma intressen. Han tränar ute på klubben på tisdagar tillsammans med vårt goa träningsgäng. Själv har jag ingen hund jag kör i dagsläget, då barnen och deras aktiviteter tar sin beskärda del av min tid.
Jag och Carola, en av våra vänner, som väntar sitt tredje barn och som har en träningsgalen man men som inte själv tränar hund, tog med oss barnen och åkte till IKEA medans männen tränade. Barnen fick leka i lekrummet, Småland, en timme och vi hann fika i lugn och ro.
Dessutom hittar man en massa bra saker som man inte hittat i andra affärer på vägen till kassorna och utgången. Varuhuset är ju så fiffigt planerat att man måste ta sig in i smeten för att komma till restaurangen och på vägen dit och därifrån passerar man många avdelningar där man behöver än det ena än det andra. Själv ser jag detta som enbart positivt, men andra, däribland min kära sambo, är av annan åsikt. ;)
Igår införskaffades isglassformar och flugsmällare inför sommaren till det billiga priset av 18 kronor. I like IKEA! (Vågar man skriva IKEA med små bokstäver eller är det ett grundläggande språkligt fel? ;))
När vi hade fikat klart utfodrade vi barnen med pizzaslices och korv. Inte den nyttigaste maten, men tar man det bara någon gång då och då så är det ett OK komplement till en alldeles för sen middag tycker jag.
När vi kom ut till klubben så var det full halabaloo där ute. Kalmarposten var där och gjorde ett reportage, så min kära sambo och hans hane kommer förmodligen att vara i tidningen inom ett par veckor. Det som vårat träningsgäng inriktar sig på är skyddet, men de kör även spår, lydnad och sök med hundarna. Det var skyddet som vårat gäng visade upp, sen var det andra som körde bland annat agility.
Vi har just nu en kull med malinoisvalpar (rasen på våra hundar är Malinois) hemma och en av hanarna kommer att stanna kvar hos oss. Jag och Fredrik kommer att hjälpas åt att träna honom, så ni kommer även att få läsa en del om lille Arons upptåg här i bloggen.
Nehej, nu ska jag ta och hänga upp tvätt och mumma golven, sen ska vi ut och promenera i det vackra vädret.
Ha en fortsatt skön onsdag.
/K
Jag och sambon har ju brukshundar som ett av våra gemensamma intressen. Han tränar ute på klubben på tisdagar tillsammans med vårt goa träningsgäng. Själv har jag ingen hund jag kör i dagsläget, då barnen och deras aktiviteter tar sin beskärda del av min tid.
Jag och Carola, en av våra vänner, som väntar sitt tredje barn och som har en träningsgalen man men som inte själv tränar hund, tog med oss barnen och åkte till IKEA medans männen tränade. Barnen fick leka i lekrummet, Småland, en timme och vi hann fika i lugn och ro.
Dessutom hittar man en massa bra saker som man inte hittat i andra affärer på vägen till kassorna och utgången. Varuhuset är ju så fiffigt planerat att man måste ta sig in i smeten för att komma till restaurangen och på vägen dit och därifrån passerar man många avdelningar där man behöver än det ena än det andra. Själv ser jag detta som enbart positivt, men andra, däribland min kära sambo, är av annan åsikt. ;)
Igår införskaffades isglassformar och flugsmällare inför sommaren till det billiga priset av 18 kronor. I like IKEA! (Vågar man skriva IKEA med små bokstäver eller är det ett grundläggande språkligt fel? ;))
När vi hade fikat klart utfodrade vi barnen med pizzaslices och korv. Inte den nyttigaste maten, men tar man det bara någon gång då och då så är det ett OK komplement till en alldeles för sen middag tycker jag.
När vi kom ut till klubben så var det full halabaloo där ute. Kalmarposten var där och gjorde ett reportage, så min kära sambo och hans hane kommer förmodligen att vara i tidningen inom ett par veckor. Det som vårat träningsgäng inriktar sig på är skyddet, men de kör även spår, lydnad och sök med hundarna. Det var skyddet som vårat gäng visade upp, sen var det andra som körde bland annat agility.
Vi har just nu en kull med malinoisvalpar (rasen på våra hundar är Malinois) hemma och en av hanarna kommer att stanna kvar hos oss. Jag och Fredrik kommer att hjälpas åt att träna honom, så ni kommer även att få läsa en del om lille Arons upptåg här i bloggen.
Nehej, nu ska jag ta och hänga upp tvätt och mumma golven, sen ska vi ut och promenera i det vackra vädret.
Ha en fortsatt skön onsdag.
/K
tisdag 28 april 2009
Hur kan man bli så glad för bajs...?
Ja, bajs var morgonens stora glädjeämne när sambon skulle iväg till jobbet imorse. Låter äckligt och konstigt, I know! Men, jag kan försäkra er om att vi inte är fetischister och har inga konstiga böjelser åt något håll...
Det som hänt är, att vår dotter som är lite drygt en månad gammal, har sedan födseln (som var otroligt svår och komplicerad) tömt tarmen regelbundet i stort sett innan varje måltid. Hon har nu hållt inne med nummer två i nästan en veckas tid. Jag blev så orolig att jag i lördags ringde sjukvårdsrådgivningen. De sade att det är helt normalt att ett spädbarn håller inne med bajset upp till två veckor, så jag skulle inte vara orolig.
Trots deras försäkran, så har jag hoppats på lite bajs varje gång jag bytt Majas blöja, men inget på sex dygn...
Men imorse innan fem så vaknade fröken och ville bli ammad. Efter amningen fick hon "the look", alltså "the poop look", hon tog i och fyllde hela blöjan! Det märktes att det var sex dygn sedan om vi säger som så... My lord, vad mycket bajs en så söt unge kan producera. ;)
Både jag och sambon var överlyckliga och pladdrade på inne i badrummet. Då kommer mellanflickan, och undrar varför vi är så uppspelta.
- Vad äckligt, en massa bajs! Och så går hon ut ur badrummet klökandes och ögonen rullandes som om vi vore helt knäppa.
Nu är stora tjejerna lämnade på dagis och skola och lillsnäckan sover, så nu ska jag ta tag i dagens måsten:
- tvätta
- göra klart Snäckans babybok
- försöka plugga inför spanskatentan som är i slutet av maj fast jag har ingen lust!
Ha en fortsatt underbar dag därute.
/K <3
Det som hänt är, att vår dotter som är lite drygt en månad gammal, har sedan födseln (som var otroligt svår och komplicerad) tömt tarmen regelbundet i stort sett innan varje måltid. Hon har nu hållt inne med nummer två i nästan en veckas tid. Jag blev så orolig att jag i lördags ringde sjukvårdsrådgivningen. De sade att det är helt normalt att ett spädbarn håller inne med bajset upp till två veckor, så jag skulle inte vara orolig.
Trots deras försäkran, så har jag hoppats på lite bajs varje gång jag bytt Majas blöja, men inget på sex dygn...
Men imorse innan fem så vaknade fröken och ville bli ammad. Efter amningen fick hon "the look", alltså "the poop look", hon tog i och fyllde hela blöjan! Det märktes att det var sex dygn sedan om vi säger som så... My lord, vad mycket bajs en så söt unge kan producera. ;)
Både jag och sambon var överlyckliga och pladdrade på inne i badrummet. Då kommer mellanflickan, och undrar varför vi är så uppspelta.
- Vad äckligt, en massa bajs! Och så går hon ut ur badrummet klökandes och ögonen rullandes som om vi vore helt knäppa.
Nu är stora tjejerna lämnade på dagis och skola och lillsnäckan sover, så nu ska jag ta tag i dagens måsten:
- tvätta
- göra klart Snäckans babybok
- försöka plugga inför spanskatentan som är i slutet av maj fast jag har ingen lust!
Ha en fortsatt underbar dag därute.
/K <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)