Jag har ju skrivit om att min syster kämpar mot cancer och har nog det tufft med cellgiftsbehandlingar, två operationer, rekonstruerande operation som väntar osv...
Jag skriver NOG för jag har inte vetat, och igår textade jag henne och frågade varför hon vänt oss ryggen.
Jag fick ett mycket obehagligt uppvaknande då hennes SMS kom 05.15 imorse. Jag är, enligt henne, "en ilsken, självcentrerad, arg axelryckare" som folk inte vill ha omkring sig och man kan inte prata med mig, för jag säger bara ja, ja... Jag pratar inte, verkligen pratar, säger bara ja, ja. Dessutom sprider jag, enligt henne, otroligt neagtiv energi omkring mig och hon kan bara omge sig med positiv energi just nu. Det kanske hon behöver, men att trampa över mig på det sättet för att hon nog mår dåligt är INTE okej!
Vad är det som säger att bara för att man är släkt (INTE familj längre) och allvarligt sjuk, att man kan behandla någon som skit under skosulorna? Jag är inte bitter, inte ledsen eller arg, bara chockad och bestört. Att en människa som man vuxit upp med, har blivit en sån total främling för en tar nog tid att smälta.
Det kommer att blekna med tiden, men jag kommer ALDRIG att förlåta henne för de orden. Jag tänker fokusera på min familj och mina vänner.
Gör er en bra dag, för det har jag gjort, trots allt.
/K
