Tjejdag

Idag har varit en sån där dag som man behöver utan att man tänker på det...

Jag och Snäckan träffade A, en vän som jag inte umgås så jättemycket med, men som jag har så lätt för att prata med när vi väl träffas. Hon bor i en annan stad och har ett fullspäckat schema, och att få våra scheman att synka är inte alltid det lättaste.
Idag träffades vi dock. Vi körde halva sträckan var och landade i Kosta, på Outleten där. Vi gick och shoppade lite var för sig till att börja med, jag hittade en ny höstmössa åt Snäckan, samt en klänning och en body, alla från P.O.P.

Sen träffade vi A, käkade en bit mat och pratade oavbrutet i två och en halv timme. Att få "tömma" lite är så viktigt, även om det bara är om vardagliga småsaker. Det är så skönt för vi är på samma våglängd när det gäller en massa saker, och vi har samma värderingar. Dessutom har vi samma smak när det gäller kläder och heminredning. Vi hittade en varsin supersnygg parkas från P.O.P. Likadana i och för sig, men så ofta träffas vi inte att det är ett problem. När vi kom till kassan så säger kassörskan: "ja, de här jackorna är så bra, man kan inte tro att det är mammakläder egentligen." Nej, det ser inte ut som mammakläder, de sitter hur bra som helst och är funktionsdugliga i vatten- och vindtätt material dessutom. Skit i det, vi köper dem. De kostar egentligen 1 795:- men på outleten kostar de endast 495:- Ett riktigt fynd med andra ord!

Fast här på bilden från POP:s hemsida ser man att även en gravid kan ha jackan. Fast våra är grön/gråa i färgen och sitter definitivt inte så.













Sen var vi och tittade på glas, det är ju ett måste när man i hjärtat av Glasriket. ;) Hittade de här underbara glasen från Iittala. Tur att jag inte hade mer pengar med mig, för då hade jag kommit hem med sådana med. Det är dock definitivt en serie som jag ska önska mig när jag fyller år, till jul osv. Helt underbara glas!













Efter shoppingen åkte vi ut till flygrakan utanför Kosta och rastade hundarna. Jag hade Aron med mig, för miljöträningens skull och han fick umgås med A:s hund, som är jättegó mot andra hundar även om hon är tjurig mot folk. Vi hann dessutom med att köra ett uppletande med hennes hund och en första övning i uppletande med Aron. Det gick bra, han kopplade på näsan direkt. Ville inte lämna mig först, men vågade sig sen ut i terrängen. Att få föremålet lockade mer än att sitta kvar hos matte. :) Dutti killeman! Han fick tre likadana övningar och sen var vi nöjda för dagen.

Jag och Snäckan styrde kosan hemåt och landade hemma strax efter tre. Kvällen har vi tillbringat med att pyssla lite här hemma. Hon håller förresten på att lära sig krypa. Hon står på alla fyra och svajar fram och tillbaka, och idag tog knäna de första stapplande rörelserna framåt. Hon såg så nöjd ut! :) Min lilla groda börjar bli stor!

Det blev förresten inget med lillasysters förra hus, men de har köpt ett annat hus i samma område. Jag är så glad för deras skull. Stor cyber-kram till henne och familjen uppe i huvudstaden.

Nu ska jag sätta mig och slappa framför TV:n innan ögonen går helt i kors.
Ha en skön kväll därute.
//K

Vardagsglädje

Jag läser en del olika bloggar trots att de får mig att bli rädd och ibland ledsen. Varför? För de handlar om människoöden som berör mig. Varje gång jag har läst dem, blir jag ledsen och melankolisk ett tag, sen tackar jag min vem-det-nu-är för att mina barn, jag och min sambo har hälsan i behåll. När jag har läst klart, går jag och tittar på min sovande dotter, smeker hennes lena kind med hjärtat svällande av kärlek och tackar för varje dag vi får vara friska.

När jag haft min melankoliska stund så fixar jag med hemmabestyr, väntar på att Snäckan ska vakna och sen är det dags att hämta de stora tjejerna från skolbussen. Låter det tråkigt? Så må vara då, men vi är friska, har varandra och ett behagligt vardagstempo. Det är värt otroligt mycket!

Mellandottern som är sex år, har börjat i förskoleklassen och får därför åka skolbuss tillsammans med sin storasyster. Hon ser så stolt ut när han tar sin ryggsäck i ena handen och busskortet i andra och så kliver hon leende på bussen och vinkar till mig och säger att "vi ses i eftejmiddag". (Hon har lite svårt att uttala R, så det blir gärna ett J-ljud istället.) Varje gång så förundras jag över hur fort de växer. Mitt lilltroll är inte längre ett troll, som hon själv påpekat många gånger, hon är en förskoleklass-tjej.

Nu ska jag stryka lite kläder innan Snäckan vaknar.
Ha en skön dag ute i höstrusket. Jag tänker njuta av den.
//K

Varför blogga?

Jag läser troget Vimmelmammans blogg, och en del av de tankar som hon har med sin blogg har jag med. Jag bloggar för att få ner en del tankar och händelser i skrift. Men, jag måste medge att oftast är det som terapi. Jag skriver inte i ord hur jag mår, men känner jag mig glad, blir det en glad blogg och känner jag mig sorgsen, ja då brukar bloggen färgas av det humöret med.
Barnens stora och små händelser skriver jag i en varsin bok till dem, även om det är sporadiskt. Det ska vara som ett minne från mig till mina döttrar, och jag hoppas att mina barn vet hur mycket jag älskar dem.

Nu har Snäckan blivit genomförkyld. Hon har fått två tänder i underkäken och hon saglar (det är Skånska och betyder dreglar) rätt mycket på grund av dem. Nu när hon är genomförkyld kan hon inte ha sin favoritpryl i munnen, nämligen nappen. Vad blir konsekvenserna av detta? Jo, hon gråter och skriker hejdlöst. Stackars älskling. :(

Stora tjejerna är hos sin pappa den här veckan, och jag måste medge att när vardagen nu satt igång igen så saknar jag dem och kommer av mig i morgonbestyr och liknande. Fast det är rätt skönt för Snäckan att slippa kuskas fram och tillbaka efter bestämda tider. Vi kan planera dagens efter hennes mat-och-sov-klocka.

Vi var på stort 40/45-årsparty igår kväll och jag måste nog börja miljöträna Snäckan. Hon grät så fort en främmande människa kom för nära, hon blev superledsen och rädd. Så, nu i veckan ska vi ut på babycaféet som vi varit på ett par gånger tidigare. Jag har medvetet hållit oss borta från folksamlingar pga rädsla för att bli sjuka. Nu blir det andra bullar dock, ut i vimlet, fast med måtta... ;)

Och graviditetskilona de rasar vidare... :) Nu har jag bara fyra kilo kvar tills jag är nere i samma vikt som när jag blev gravid. Sen är det ytterligare två kilo ner till idealvikten, och jag SKA dit! Jag cyklar/promenerar varje dag, och det ger resultat. Jag äter inte heller något godis, men unnar mig god mat för övrigt. Märkligt att det ska vara så svårt att bli av med 22 kilo, det var ju en baggis att lägga på sig dem.

Nu ska jag ta en skön, välbehövlig dusch innan det är dags för sängen.
God natt därute.
//K

Film

Ja, det finns filmer som jag sett många gånger men som fortfarande berör mig.
Satt och tittade på Notting Hill igår kväll, och det är just en sådan film. Det är inte så att jag gråter till den, men den sätter igång tankeverksamheten kring en massa olika saker som hänt i mitt liv. Det är som att ha terapi med sig själv. Och det är en bra sak. I brist på personer att prata med så har jag en inre monolog med mig själv. Det är toppen! Det finns så många saker i den filmen som jag tycker är bra, en TOPPENFILM helt enkelt!














Stora tjejerna är skjutsade till skolbussen, sambon ligger och sover efter ett nattpass och lillsnäckan sover också, så jag ska passa på och lägga mig på sofflocket ett tag innan jag ska ta tag i dagens bestyr.

Må så gott därute.
//K

Fredag igen!

Ja, veckorna de rusar förbi. Vissa dagar är lugnare än andra, så nu hinner jag blogga två dagar i följd! :)

Det blev inget med huset för systra-mi. Tråkigt! Det verkar otroligt att hus efter hus i Stockholmstrakten går för helt sanslösa summor. Är folk så kapitalstarka eller är de belånade upp över öronen? Eller har jag och sambon en helt vansinnigt snål inställning? Vi är ju inte högavlönade precis, men som lärare värderar jag mina lov högre än ett högavlönat, stressigt jobb. Visst kan det vara hektiskt periodvis när betygen ska sättas osv. men mina barn är alltid lediga tio veckor på somrarna, har höstlov, jullov, påsklov och vinterlov. Det är viktigt för MIG.

Lillsnäckan har sovit dåligt de senaste dagarna. Hon har fått sin första tand och har varit rätt grinig och allmänt ur gängorna. Igår fick jag inte mycket gjort under dagen då hon ville vara hos mamma i princip hela tiden. Idag har hon redan sovit i lite mer än en och en halv timme, hoppas att ho håller på att återgå till sina rutiner igen. Det smärtar en när man inte kan hjälpa mer än att trösta.

Nu håller lillsnäckan på att vakna, så nu ska vi ut och gå en långpromenad i det höstiga vädret.
Ha en fortsatt underbar dag därute.

//K

Ekorrhjulet snurrar återigen...

Nu är det slut på slöa morgnar och ta dagen som den kommer; vardagen med skola och jobb har återigen startat. Det är helt okej känns det som. Sambon har ett jobb som han trivs bra med (trots att han måste köra 7 mil enkel resa), barnen trivs i skolan och jag och minstingen (Snäckan) kör vardagsracet här hemma.

Hur ser en dag ut för en hemma-mamma? Har en bekant som gjort en fotoblogg på sin dag. Så himla kul att se. Ska norpa idén och göra likadant, dock inte idag, då morgonbestyren redan klarats av utan foto-dokumentation.

Min syster och hennes familj letar ju hus. De har smått panik då de sålt sin lägenhet vid Odenplan och bor i en bekants lägenhet tills han kommer hem från en utlandsvistelse. Tror att han kommer hem den 15 september och de har fortfarande inte köpt något hus! Nu är de dock med och budar på ett jättefint hus i Saltsjö-Boo. Jag håller tummarna! Det vore en perfekt födelsedagspresent för henne, då hon fyller år idag.
Får de huset, så kommer jag och barnen åka upp till Stockholm betydligt oftare. Det är ju lite meckigt att klämma in sig i en tvåa med tre barn och två vuxna när det redan bor tre personer i lägenheten. Sen är inte Karlbergsvägen den roligaste att hitta parkering på...
Så här fint är huset som de budar på.










Nehej, nu ska jag och Snäckan ta och käka lite, sen är det tvättning och städa tvättstugan som gäller innan de stora flickorna ska hämtas från bussen.

Vi har nog förresten bestämt oss för att bo kvar i vårt lilla hus och bygga ut det så småningom. Känns bra, även om det är mycket körande. Fördelarna överväger nackdelarna, och vi har insett att vi alltid kommer att få köra och lämna och hämta barnen från sina aktiviteter och kompisar.

Over and out.
//K