När man ligger hemma och är sjuk far tankarna runt i huvudet på en.
Jag har många järn i elden, är aktiv med barnen och deras aktiviteter och vill gärna uppfylla mina egna önskningar och drömmar. Jag har insett att vissa drömmar/önskningar inte kommer att slå in, även om de inte handlar om multimiljonvinster eller jordenruntresor, utan om rätt vardagliga saker.
Dock har jag kommit till insikt att det är jag som styr mitt eget liv, hur jag vill ha det och vilka konsekvenser mina val får. Jag vet vad jag vill, jag tar små steg mot mina egna mål även om det tar tid. Jag jobbar bland annat på att bli en gladare och trevligare person/mamma och se de små, positiva sakerna i livet. Har varit rätt negativ när det gäller mycket under en lång period och förlikat mig med en tanke om att mitt liv styrs av andra. Nu är det slut med det! De jag tänker låta styra mitt liv är min familj, och de uppoffringar jag gör är för deras skull. Dock finns det även gränser för dem, men att vara mamma är den viktigaste uppgiften jag har så då känns inte uppoffringarna som uppoffringar, de är kompromisser.
Jag har på eget bevåg börjat vidareutbilda mig inom mitt yrke trots att jag jobbar heltid, och läser på kvällarna helt fantastisk kurslitteratur som handlar om hur små barn lär sig. Önskar så att jag hade läst litteraturen när min äldsta flicka var i förskoleåldern, vad mycket jag hade kunnat göra för att underlätta för henne i skolsituationen. Mycket har jag gjort rätt, men jag hade ändå kunnat ta det ett snäpp längre och på ett adekvat sätt kunnat ge henne konkreta tips och uppgifter.
Förutom min vidareutbildning har jag engagerat mig i barngymnastiksektionen i vårt samhälle. Mest av själviska skäl. Hade inte jag ställt upp hade minstingen inte haft någon barngympa att gå på. Hur som helst, kul är det och uppskattat av både stora och små.
De andra små stegen som jag tar är inget jag delar med mig av här och nu, vem vet, kanske i sinom tid.
Nu ska jag byta litteratur och läsa lite råd från Barbro Börjesson till hundägare, en kanonbra bok även om jag inte är hundägare själv i dagsläget. Som sagt; små steg…
